Beskrivning
Beskrivning
Avhandlingen handlar om hur scenisk dans i Sverige blev modernmellan 1930 och 1960. Perioden karakteriseras av förändringar därrelationen mellan modernitet och tradition var närvarande. I denetablerade danshistorieskrivningen brukar relationen presenteras somestetiska brott mot tidigare traditioner. Det moderna blir då förknippatmed en enskild genre.I avhandlingen undersöks i stället de mekanismer som samverkadeför att en viss genre och estetik kunde växa fram. Genom ettkulturteoretiskt och historiografiskt perspektiv studeras hur dans, somyrke och estetik, tog form. Processerna sätts i relation till detframväxande folkhemmets skilda samhällsförändringar ochkulturpolitiska idéer samt dansområdets synsätt och offentligadebatter. Det handlar om hur dansare, koreografer och pedagogerorganiserades och professionaliserades samt om hur estetiska diskurserom dans artikulerades och estetiska uttryck gestaltades iföreställningar.Dansområdets framväxt, formering och förändring ses iavhandlingen som en form av sammanvävning, motsättning,gränsöverskridning och gränsdragning. Relationen mellan till synesmotsatta positioner – nytt/gammalt, klassiskt/modernt – betraktas somsignifikativa uttryck för det moderna.Detta är en doktorsavhandling i Teatervetenskap vid Stockholms universitet 2023
